Babyshambles
När vi var i Kivik lyssnade vi mycket på Babyshambles, de är så grymt bra. Men man kan inte lyssna på dem när man är deprimerad för då kommer tårarna. Jag sitter och lyssnar på dem nu, mycket minnen väcks och tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag vill ha sommarlov för evigt, jag vill inte att några småfjantar ska börja, jag avskyr dem. Dessutom så har det hänt mycket under ettan, jag har förändrats och har skaffat mig underliga besattheter, det har jag aldrig haft förut.
Åter till Babyshambles, jag ångrar att jag inte såg dem live på Hultsfred men man kan inte alltid få tiden att räcka till. Jag ska se dem någon gång under min livstid om inte något skumt inträffar. Pete är djupt nere i drogträsket men kan ändå beröra så mycket med sin sång och sina texter, det är konstigt men just nu älskar jag honom och bandet.
väckarklockan ringer 07.30, godnatt