Ett obetydligt inlägg
2008 har varit ett bra år, vad jag minns i alla fall. Jag har lärt mig mycket. En sak har fattats men det hoppas jag kommer under 2009. Jag har glidit i från några bra vänner. Det är synd. Jag ska ta kontakten med dem under 2009, om de fortfarande finns kvar vill säga. Man klarar sig inte utan vänner, den saken är säker.
Det har hänt mycket inom familjen. Min gammelfarmor dog i april. Min farmor har varit riktigt sjuk och var nära döden. Det har varit mycket diskussioner inom familjen. Bråk hit, bråk dit. Jag vet inte om jag ska kalla det bråk egentligen. Mycket handlade om olika åsikter och att inte kunna ta kritik. Under början av 2008 bråkade jag med min farmor och en del annat. Det fick mig att må dåligt. Jag har inte kunnat prata med någon. Istället har jag tyckt synd om mig själv, gråtit och deppat. Sedan insåg jag att jag inte ville tycka synd om mig själv. Det är slöseri med tid och det finns betydligt värre bekymmer än de jag har. Man borde se det positiva i omgivningen istället. Det är trots allt det lilla positiva som får en att gå upp på morgonen.
Jag har ätit pencillin i 43 dagar under 2008 och är inte klar än. Att ett skoskav kan bli så allvarligt. Jag ska äta ytterligare 8 dagar under 2009. Det kanske blir mer, jag vet inte. Jag tror att läkaren vill förgifta mig. Skämt. Jag vet att det inte är någon fara men det känns inte helt kul att behöva äta pencillin så länge. Konstigt att min mage inte har blivit knäpp.
Jag har gjort en del saker som jag kunde gjort annorlunda. Jag står för precis allt jag har gjort och jag kan inte få det ogjort. Jag kan försöka ändra på mig. Duger inte det så får det vara.
Jag har fyllt 17 år och insett att jag absolut inte vill bli 18. Så här i förhand känns det problematiskt men när det väl är den 30 juli 2009 så tror jag att det kommer kännas i princip som vanligt. Om man bortser från att jag är myndig och kan gå ut på krogen.
Jag har druckit te och kaffe och kommit på den kloka idén att jag ska avstå från dessa varma drycker.
Jag har varit ute på äventyr med mina vänner. Jag, Erika och Lilla K var i Kivik i juni. Det var mysigt och det är något jag kommer att minnas. Vi har gjort cykelturer som har slutat väl trots att min cykel har varit svajig. High Chaparral i juli var kul men bilderna blev en katastrof. På höstlovet var jag, Erika, Frida, Sofia och Lilla K i London. Det var en underbar resa. Jag fick verkligen mersmak och så fort jag får chansen ska jag åka dit igen och sätta sprätt på mina pund.
De få vänner jag har älskar jag verkligen.
Det var allt från mig idag. Det har hänt mycket, mycket mer under året. Men jag orkar inte skriva mer. 2009 ska bli ett bättre år. Jag ska skärpa till mig. Det hoppas jag även att vissa runt omkring mig ska göra. Jag önskar er ett Gott nytt år. Och jag får se när jag återkommer.
Åh Lina, vännen! Jag hade ingen aning om att du har mått dåligt på det här sättet. Och angående det där om att tycka synd om sig själv så kan jag säga att jag personligen är väldigt kluven i frågan. Jag vet att man inte mår bättre av det, tvärtom, men ibland är det så underbart att få isolera sig och bittert gråta över livet i sin ensamhet. För vadbajs, om man inte tycker synd om sig själv, vem ska då göra det?
Gott Nytt År! Jag själv har inga förväntningar på 2009, och just därför känns det himla skönt. Min kalender är blank för tillfället. Endast jag bestämmer vad den ska fyllas med. Samma sak gäller för dig, tänk på det!
Kram.
Men vad hurtig man kan vara då.
Om din kalender är tom så tycker jag att du kan boka in en promenad med mig. Närsomhelst och varsomhelt! det vore snällt.
linis vännen vi får allt se till att tvåtusennio blir minnesvärt! vad sägs om att dra till london igen? även jag har fått blodad tand och vill dit så snart som möjligt! vad sägs om ännu ett äventyr va?
kram!
¨Det låter spännande!
