--

Jag höll på att komma försent till skolan idag, min mascara var borta. Jag hann faktiskt i tid till lektionen, med 7 minuters marginal. Jag är duktig. Min syster hade snott mascaran, hat på henne.

På företagsekonomin bjöd jag på fika, det var gott. Mina blåbärsmuffins var kanongoda, i alla fall de små. Jag har ätit fyra stycken sedan jag kom hem, det är inte bra. För att undvika att bli fetare så cyklar jag till Carlis nu. ha en trevlig kväll.

Jag hatar tisdagar, jag har ingen sovmorgon. Bloggen har krånglat idag. Jag har inte gjort så mycket. Jag behövde tuggummi, de har varit slut hur länge som helst.  Jag chattade med lilla K. Hon behövde handla, så vi tog sällskap. Jag hjälpte henne med matkassarna och hennes famil bjöd mig på mat. Generösa nissar, jag snyltar både hos den ena och den andra. Det känns inte bra. Jag kom hem,  jag slappade, jag läste, jag tittade på Andra Avenyn, jag skällde på mina familjemedlemmar, jag tog en dusch och nu sitter jag här.

jag älskar att skriva som ett litet lågstadiebarn.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

Varför har jag bett om ursäkt i nästan varje inlägg under december och januari? Jag behöver faktiskt inte be om ursäkt för den jag är. Jag är Lina Fröjd och jag är stolt över mig själv. Jag är knäpp och det kommer jag aldrig att förneka. Men snälla, vad är normalt? Jag gillar när det händer galna saker, jag älskar människor som jag kan släppa loss med och som själva kan släppa loss. Tyvärr finns det inte många människor som jag kan vara mig själv  med. Jag vet vad det beror på. Jag är rädd att de ska dömma mig vilket är helt sjukt. De är ju mina vänner, de får ta mig för den jag är, annars kan det kvitta.

Det finns två vänner som jag ofta glömmer bort. Jag saknar dem, ibland väldigt mycket. Jag saknar spontaniteten. Jag saknar ärligheten. Jag saknar skrattet. Jag saknar den gamla tiden, då allt var problemfritt. Då vi gjorde cykelturer. Då vi bråkade om gräset. Då vi klädde ut oss. Då man inte dömde. Då man var bästisar. Trots att man var elak mot varandra så förlät man alltid. Det var så lätt att förlåta när man var mindre. Jag förlät alltid. Nu i efterhand så fattar jag inte hur jag kunde det. När jag tänker tillbaka så var det oerhört jobbigt. Jag vet inte hur jag klarade mig men det gjorde jag. Fast å andra sidan så har nog de flesta haft liknande problem, alla har väl haft tonårstrubbel? Mitt var byte av vänner. Jag var en person som användes i nödfall och det accepterade jag konstigt nog. Jag blev ibland behandlad som luft och ibland som en vän. Det gjorde fruktansvärt ont i hjärtat. Tänk att även jag har haft ont i hjärtat. Det är ingen rolig smärta. Det hjälper att gråta men tyvärr så ger inte gråten tillbaka ens forna vänner. Konstigt nog så förlät jag. Jag lät de använda mig som en person i nödfall. Jag lät mig bli behandlad som luft. Jag trodde nog att något bättre väntade runt hörnet. Det bättre kom aldrig men det kom något bra. Men det blev aldrig som vanligt, inget kunde bli som vanligt. 

Tur att man mognar. Allt det som hände under sexan och högstadietiden är glömt,  i alla fall när det gäller ett fåtal av mina vänner.  Jag ältar det inte längre. Jag tänker på det när jag läser min dagbok eftersom jag har besktrivit det så hemskt där. Med tiden fann jag några nya vänner,  vi bildade ett gäng och vi umgås fortfarande. 

Nu har jag vänner som jag i de flesta fallen kan lita på. Jag har vänner jag tycker om. Jag har vänner som jag kan klara mig utan och jag har vänner som jag kan dö för. Så kommer det alltid att vara. Och hur kommer det sig att en av de vännerna jag kan dö för är just en vän som har betett sig illa? Det beror nog på att man även i ett vänskapsförhållande måste ge och ta, annars funkar det inte. 

godnatt allesammans.





 

Jag är sugen på allt onyttigt, en pizza, en semla, ett wienerbröd eller ett paket med ballerinakex. Vi har inget gott hemma och tur är väl det. Jag borde plugga engelska, tyska och information och layout men det gör jag inte. Som jag sa till Erika så kan jag inte plugga förrän jag är mätt. Vi ska inte äta förrän vid åtta. Jag tycker att min ursäkt är riktigt bra, jag tror till och med på den själv.

Cigaretter och snus, fy fanken. Ett helt idiotiskt beroende. Det råder rökförbud i pannrummet, men jag misstänker att det finns en människa med lässvårigheter i min familj.

Jag sitter med ett rött papper framför mig, man skulle kunna säga att det är ett julpapper. Jag försöker göra tyskaläxan men det går inte. Skriva om välbefinnande, usch.  Jag är nog den mest onyttiga människan jag känner. Jag älskar kakor i alla dess former. Jag är inte så förtjust i godis men äter ändå ganska mycket, det är konstigt. Jag är nästan beroende av Coca-cola.  Glass är också något  jag älskar, särskilt jordgubb- och vaniljglassen från GB.  Jag cyklar 6 kilometer varje dag annars motionerar jag ingenting. Istället för att gråta när jag mår dåligt äter jag en massa gott, det är ett sätt att tycka synd om mig själv. Om jag fortsätter så här är jag snart en fet tjej med fett hår, gigantisk bak, hängpattar och celluliter överallt. Jag ska nog börja ett nytt liv, imorgon.

over and out 

För första skoldagen på länge har jag varit riktigt glad och positiv. Det har sina förklaringar, som allt annat. Kommer jag att vara Glada-Lina igen? Jag åt ett smaskigt wienerbröd innan. Jag tycker att vi ska fika någon gång när vi har tre långa håltimmar på torsdagar. Jag tänker ta med mig fika på torsdag. Ett päron och någon kaka. Det är onyttigt men attans vad gott det är. Plus vi cyklar faktiskt 6 kilometer varje dag, så det kan vi förtjäna. Erika och Lilla K, vill ni ha fika på torsdag? Om inte vill så kan ni alltid sitta och titta på mig när jag fikar, haha.

Det enda jag vill säga är att min mobil är borta. Jag vet inte var den är. Jag har letat men hittar den inte. Det gör mig galen.

Innan inlägget HAHA hade jag skrivit ett knäppt inlägg där jag ville allt det jag skriver att jag inte ville. Förvirrande. Men jag tog bort det, det kändes inte rätt.

Det är 2009 nu. Det har inte börjar hälsosamt. Jag har tänkt på gårdagen och drömde om den inatt, Så speciell var den faktiskt inte. Jag måste kolla igenom allas bilddagböcker som var med på festen. Jag drack en Smirnoff Ice.  Med tanke på hur jag ser ut på alla andra bilder så måste folk dra slutsatsen att jag var riktigt packad. Men det var jag inte. Jag äter pencillin och jag hade inte varit det ändå. 

Jag fryser.