På tal om att snylta...

Jag är en riktigt snyltare. Jag får riktigt dåligt samvete. Jag utnyttjar mina vänner omedvetet. Jag planerar inte alls att vara en snyltare men jag känner mig som en. Jag vet att mina vänner inte frågar om jag vill stanna och äta om det inte går, men som sagt det är jag som känner mig dum. Som i somras, hur många gånger var jag hemma hos Erika? De bjöd mig på en ljuvlig måltid och ett gott skratt. Vi gick alltid dit efter våra promenader, chattade och pratade. Vi var aldrig hemma hos mig, varför? För att jag aldrig föreslog det.  Jag gillar inte att vara hemma hos mig. Det ser ut som stryk+ det är aldrig någon hemma och vi har inget gott i kylskåpet som man kan bjuda gästerna på. Det tar tid för mig att våga, just det våga, släppa in någon i mitt hus. Men ja, jag kan tänka mig att de flesta förstår det. Jag menar vem vill bo i ett sådant hus? Hallå varför renoverar de inte? Bra fråga.

GOD NATT!

Kommentarer
Postat av: Erika

Anledningen till att jag vågar bjuda hem dig och lilla K utan att först städa en hel dag är att ni inte heller har det oklanderligt hemma hos er. Allt är inte perfekt. Jag fattar inte vad andra gör av alla sina grejer? Slänger, förmodligen. Men när mamma försöker slänga gamla grejer blir det alltid ett förskräckligt liv. Då blir det att börja rota i pappersinsamlingen och i värsta fall soptunnan.



Jag minns när Lukas slängde min "Jag lär mig klockan"-bok. Pappa fick gå ut till soporna där ute och hämta upp rätt påse och ja. Men det var bara andra böcker i påsen, inget äckel. Men nu är den på mitt fum igen, i tryggt förvar.



En liten och behändig kommentar, det här. hej.

2009-01-28 @ 09:23:46
URL: http://paranoia.webblogg.se/
Postat av: Lilla K

Lina, hemma hos mig ser det ut som DUBBELSTRYCK + det är ALLTID någon hemma. Och då menar jag inte bara mina föräldrar utan GÄSTER, annat folk som hänger hemma hos oss!



Vi har HUUUUR mycket grejer som helst och det är inte så konstigt heller när jag har en SHOPPOHOLIC till mor. Du ska inte känna nån skuld över att du inte bjuder över mig och oroa dig inte, nån dag kommer du våga! =)

2009-01-28 @ 18:21:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0