--

ÄNTLIGEN! Har försökt komma in på bloggen hur länge som helst. Nu fungerar den.

Jag kämpar på i min lilla bubbla. Jag kämpar mot tårar och den förbannade klumpen i hjärtat. Så fort jag ser minst lilla ljus i tunneln, så kommer nästa sak och drar ner mig igen. Jag undrar varför det är så? Jag vill berätta att det finns en anledning till att jag är väldigt underlig nu. Jag har aldrig varit med om något jobbigt. Jag har alltid haft det bra och känt mig trygg. Haft en liten egen drömvärld, skulle man kunna säga. När den här världen helt plötsligt försvinner så gör det riktigt ont. Framförallt när den försvinner på så kort tid. Jag orkar inte och jag undrar vad jag har gjort för att få detta straff.

Jag behöver någon att prata med. Jag har underbara vänner och jag kan prata med dem om det mesta. Men här tar det stopp, jag vill inte blotta mig för dem. Oerhört töntigt men så är jag funtad.